Så, idag har jag kört mitt sista pass med PT på ett tag. Känns läskigt att jag nu ska försöka klara mig själv även om jag faktiskt inte är helt själv, jag ska bara inte köra med PT lika ofta. Känns bra men läskigt på samma gång ändå.

Varför har då att träna med PT varit så avgörande för mig?
När jag skaffade gymkort var jag fullständigt livrädd för att gå in på ett gym, speciellt SATS. Jag var livrädd för att synas, livrädd för att bli en av alla smygfilmade tjockisar som folk skrattar åt på nätet och jag avskydde alla speglar som fanns överallt. Jag kunde inte titta i spegeln för jag hatade den jag såg (mig själv), jag gick ihopsjunken och med blicken fastlåst i golvet och jag hade ångest innan varje pass. Jag trodde att alla skulle hånskratta åt mig, att alla vältränade människor skulle vara otrevliga och att jag skulle ge upp träningen efter nån månad, som vanligt...
Jag är den första att erkänna att jag hade fel!

Min första PT och jag jobbade mycket med att bara få mig att känna mig trygg på gymet, vi jobbade med att få upp min rörlighet, min grundstyrka och teknik. Hon gjorde ett fantastiskt jobb! När hon gick på semester sa hon att jag var en helt annan människa och hon hade rätt! Nu kunde jag gå in på gymet och jag var inte det minsta rädd, tvärtom, jag hade inte blicken låst i golvet av rädsla och jag kunde oftast titta i spegeln!
Men det var ju just det, att hon gick på semester. Jag kände ganska snabbt att jag inte klarade mig själv. Men som tur var hittade jag Daniel Atterhagen via instagram och då började en helt ny resa!

Daniel har lyft mig mer än jag trodde var möjligt. Han har hjälpt mig med kosten, mina hjärnspöken och framför allt har han fått mig att våga tror på mig själv. Dessutom har jag på bara några månader blivit starkare och fått mer muskler än jag trodde jag skulle vara möjligt på ett år! Det var också Daniel som tillslut fick mig att på allvar inse att självhat aldrig är en drivkraft och att jag aldrig kommer komma uppåt och framåt om jag inte slutar hata mig själv. Idag blev det återigen väldigt tydligt hur ovärdeligt det är för mig att ha en PT som kan allt. Jag har varit väldigt trött senaste dagarna, hur mycket jag än har sovit och på dagens pass var jag bra mycket klenare än jag brukar. Det betyder att jag tränar för mycket och vilar för lite. Kroppen hinner inte att återhämta sig och blir därför svagare så nu är jag beordrad vila till på måndag. Det blir min tuffaste utmaning hittills! Jag ska äta mycket och får inte träna, inte ens cardio! Utan PT hade jag aldrig förstått vad problem var utan bara tränat ännu hårdare och kört helt slut på mig själv...

Den här resan hade inte varit möjlig utan PT. Jag hade inte stått ut mer än nån månad, jag hade aldrig uppnått dessa resultat och framför allt hade jag aldrig haft såhär roligt! Att träna är underbart och utan PT hade jag aldrig insett det och jag hade fortfarande hatat mig själv.

Så att investera i en PT är att investera i livet, lycka och styrka. Finns väl inte så mycket annat som är mer värt att lägga pengar på?!